En onsdag i nya bygder.

Första Mars och jag åker upp till Österåsen och Sollefteå. Två ställen jag aldrig förut besökt. Ska skjutsa upp en väninna för inskrivning på hälsohemmet och självklart följer kameran med.

Första promenaden tog vi på Österåsen och dess omgivning.

 

 

Landskapet är makalöst vackert efter deras stigar. Ett riktigt vinterland, men vi valde att sätta oss i bilen igen för att besöka Granvågsnipornas naturreservat. Det var också en höjdare! Passade på att fika kaffe och smörgås där.

img_3141

Hade dessutom lyxen att få köra en ny Skoda idag! Ser den lite grann.

 

Utflykten fortsatte sedan in till Sollefteå. Tog en promenad efter deras strandpromenad, Ingrid Thulins stig. Följande Ångermanälven.

 

img_3156

img_3152

 

img_3162

img_3166img_3167

Den lilla stadens besök avslutades med en promenad längs den lilla gågatan, sedan vände vi nöjda hemåt.

img_3176

 

 

Att kunna finna lycka i det stora eländiga

2017 har sannerligen inte börjat bra, i världen, där jag bor. Det har bjudit upp i en bakåtsträvande dans. Trumps makt-onanering, SD ˋ s hjärn-erövringar och Rysslands förslag att se en rädd, blåslagen kvinna som ett administrativt brott, forskare som anser att svensk landsbygd är till för några få, såsom alkoholister och knäppgökar … listan fylls dagligen på.

Men jag vägrar! Jag vägrar låta det styra mina danssteg! Jag har sällan varit en följare, ej heller i dans…har jag fått höra 😁. 

Att missnöjet växer ute i stora världen, likväl som i lilla Sverige behöver man inte vara en nationalekonom eller beteendevetare för att se. Det är helt klart dags nu för den stora massan (där jag ingår) att reagera, att regera dansstegen.  

Sudda bort likhetstecket mellan missnöje och idioti. Våga inse och prata om existerande problem och känsliga frågor. De försvinner inte bara för att vi ignorerar dem. Och detta vill jag att vi ska kunna diskutera utan att bli kallade rasister eller främlingsfientliga, för det är vi allt som oftast inte. 

Om jag säger att vi inte kan ta in och hjälpa alla behövande i vårt land gör inte detta påstående mig till en rasist, inte heller gör det mig omänsklig eller av brist på empati. Det gör mig till en realist. Jag tror på devisen; ge mig inte en fisk – lär mig fiska… och många problem måste lösas på plats där de uppstått. Problem du flyr ifrån, har en tendens att komma ifatt dig …

Om jag säger att vi borde låta BRÅ här i Sverige uppdatera sin våldtäktsanalys där gärningsmännens nationaliteter belyses, likväl som andra parametrar, gör det mig inte till någon trångsynt främlingsfientlig landsbygdsbo. Det gör mig enbart till en stundvis otrygg kvinna. Sådana studier finns tydligen uppdaterade både från Finland, Danmark och Norge. Men inte härifrån Sverige. USA (CNN) anser oss som det ”snällaste landet att våldta i”… en utmärkelse jag både skäms och skräms över. 

Om jag tycker att tiggeri borde beskattas gör det mig inte till någon som hatar tiggare. Det gör mig till en god svensk medborgare, där vi som arbetar, på ett eller annat sätt, beskattas och på så vis får ALLA med svenskt medborgarskap den hjälp den behöver.

Att se till att svenska kossor får komma ut på grönbete varje sommar, är en självklarhet att slåss för. I en sådan ”trygg” fråga uttrycker vi högt våra åsikter för den som vill höra och kossorna får förhoppningsvis en lyckligare tillvaro.

Men när det kommer till känsligare frågor är vi mer politiskt blyga. Och den som är tyst den samtycker … eller?

Nåja … hur som helst. Jag inser att jag varit alltför politisk blygsam de tjugofyra åren jag besuttit rösträtt. Lovar att jag ska försöka skärpa mig. Att engagera mig mer, lyssna till synpunkter, sätta mig in mer i sakfrågor. Allt för att vara min egen herre över danssteget, i världens gemensamma dans.

För jag lever i en vacker del av världen. Ibland, såsom idag, uppfylls jag av en enorm lycka och tacksamhet över att få vara en människa. Och den känslan önskar jag mig innerligt kunna förmedla till Dig. 

Tack för det fria ordet. Och jag lyssnar och diskuterar gärna, civiliserat.

Kramens dag

Det är lite roligt med alla dessa dagar som namnges. Att komma ihåg alla, är inte lätt.

Men kramens dag hänger jag med på! Kramar & kärlek kan det aldrig bli för mycket av❤


Och dessa två älskade grabbar ”tål” hur mycket kramar som helst, även när det inte är kramens dag😌

Bjuder på lite foton ”bakom kulissen”…innan det perfekta👍🏼🐰💕🐶

Att fixa hemma

Har aldrig varit speciellt intresserad av inredning, såsom den framställs i magasinen. 

Vill ha min egen personliga stil. Att sedan överexponera bilderna ger ett mjukt intryck.

Hursomhelst, nu är tiden att börja fixa med blommor🍀💚🌱🌷 och det är vad jag gjort idag. 



Sticklingar från vaxblomma och foto föreställande min mormor & morfar







Utom Nilspoppe. Han låg och solade sig i solen från balkongdörren.


Boris, han valde köket 

Efteråt smakade en kaffe med semla himmelskt!

För mig börjar våren med tulipaner

Vi har nu passerat halva januari. Året 2017 har verkligen börjat bra! 

Inspirationen att skriva har trytit ett tag, men nu har den fått fart igen. Och jag har satt deadline till sista Mars för mitt manus. Då ska det skickas in till förlag✍🏻

Det märks sakta att dagsljuset blir kvar längre och då blir även jag mer produktiv. Kan inte minnas att jag varit så trött som jag varit denna november & december. 

Det allra bästa med januari är att nu ligger allt framför en! Ljuset, våren, sommaren och värmen. 

Och allt börjar med tulipaner på köksbordet😊 och med att planera kommande planteringar 🍀🌱💚